Tränarbloggen

Fick förslag om att skriva några rader om ungdomars attityd till sin idrott, handbollen. Deras attityd till träning, match och helhet tänker jag då. För att göra denna troga läsare glad skall jag skriva några rader utifrån vad jag upplevt de senaste åren...

För det första skiljer jag på de som vill något med sin handboll och de som "bara" tränar ett par pass i veckan. I både Skuru och RP, de lag som jag tränat på sistone finns det många spelare med underbar attityd till handbollen. De älskar handbollen och de tränar grymt bra! De gör allt på match och på träning. Det är också dessa spelare som verkligen kommer att gå långt om de vill..

I stadslaget hade jag också spelare med underbar attityd och som verkligen gav allt hela tiden. Skillnaden jag kunde se i stadslaget på spelarna var främst var ifrån de kom och hur de hade kommit till stadslaget. De spelare som är bäst i mindre klubbar kan ibland tro att de är bättre än vad de är. Spelare som kommer en bit tack vare att de är långa eller vänsterhänta kan också sakna rätt attityd.

Det är här ledarfrågan och miljön kommer. Ledare som visar att bara 100% attityd gäller utbildar spelare som har 100% bra attityd! Ledare som tillåter folk att inte göra sitt bästa skapar en miljö där det är ok att inte göra sitt bästa. Hur skall då spelarna lära sig?

Jag själv tror hårt på att vara tydlig vad gäller detta. Jag är långtifrån felfri som ledare, men tror ändå att en del stadslagsspelare jag hade lärde sig en del om attityd när de var med i stadslaget.

Spelare som kommer till mijön där bara 100% bra attityd accepteras kommer att lära sig, de har inget val! En sådan miljö hade jag och Uffe på Vittra anser jag. 89orna skapade denna och 90orna hade inget val. En del 90or pallade inte detta och vek ner sig. Dessa spelare hade inte rätt attityd till handbollen enligt mig.

I Skuru var det spelarna som satte miljön. Det fanns inte att inte göra sitt bästa. Gjorde man inte det, ja då fick man höra det! Riktigt bra jobbat tjejerna där! Johanna Permert, dig glömmer jag aldrig!

De dagar då RIK var som bäst hade man Jerry Hallbäck och Mikael Franzén som lagets träningspoliser. Gjorde du inte ditt bästa, hade du fel attityd så fick du dig en jävla smäll! Du fick veta att du kan bättre! Kanske inte klockrent enligt en del, men tro fan att spelarna blev bra!

En miljö där man vet hur man blir bra, en miljö som kräver! Den miljön borde alla spelare som vill bli bra hamna i... OM, man vill bli riktigt bra! Alla vill ju inte det...

Så, alla ungdomar... Gör erat bästa! Spring! Kämpa! Bevisa att ni är bra, varje gång ni tränar, spelare match eller kör i gymet!

Nedan, spelare som kan gå långt om de själva till p ga av deras attityd till träning, till match och att alltid göra sitt bästa. Även då det tar emot!

 Emma Dahlin, m6:a som även gillar det smutsiga jobbet!
 Josefine Kron, H6:a som inte vet vad det innebär att inte göra sitt bästa!
 Emma Elofsson, V9:a som tränar mer än någon annan. Allt eller inget!
 Sara Kristensen, MV, kommit långt p ga av sin seriösa träningsinställning!